vet inte hur många gånger jag har varit på olycksplatsen nu, och det är minst lika jobbigt varje gång.

träffade dina föräldrar idag, första gången efter olyckan, tårarna bara sprutar på mig när jag tänker på det. men det var oerhört skönt att se att man fortfarande kan skratta efter en sån här tragedi. älskade älskade familjen. hur kan livet vara så orättvist? jag förstår inte.

det är oerhört svårt att förstå, att en människa, en ung fin människa kan tas ifrån oss. en människa man växt upp tillsammans med, en barndomsvän. träffade dig inte mycket det sista och det gör ont i hela mig, men du ska veta att du är saknad av oss alla och nu ska vi göra vårt bästa att leva livet åt dig! skänker alla mina tankar till din familj och de som stod dig närmast. stay strong!

vila i frid, vackra ängel! <3

ta vara på era nära och kära, livet kan ta slut fortare än man tror.

sitter och väntar på att Emelie ska bli färdig, hon färgar håret, ser ut att bli mycket bra! brunetter äger! hehe