okej kompisar, vet att jag precis skrivde (okej skrev) att jag inte skulle komma igång med nyttigheterna än,

men jag har nu suttit här, ätit min jävla nutella, och insett, att va tusan, det är nu eller aldrig!

jag vill verkligen inte gå ner i vikt längre, som jag var så inställd på för några år sedan, utan jag vill bara må bra!

alltså, komma tillbaka till den tiden då jag var som mest vältränad, och faktiskt, mådde som bäst!

den där siffran, som vi tjejer (framför allt) är så rädda för att säga högt ute bland folk, är bara en siffra,

inte mer än så. jag har alltid haft jätteproblem med just det, att säga till folk vad jag väger.

men varför har jag det? varför har VI det? alla ser hur jag ser ut, jag ser hur alla andra ser ut,

och en siffra kommer inte att ändra på det, även om vi försöker intala oss det själva.

och hej, jag är inte tjock, inte på nått vis alls, jag är nöjd med min kropp, det är jag
men man kan faktiskt känna sig pluffsig inombords, av all skit man stoppar i sig

och med mig är det just så, godiset och skräpmaten är i vägen, även all alkohol.. haha!

så all den träningen jag lägger ner, går till typ ingenting, alltså står jag stilla.

men är det värt att äta all den där chokladen? som man njuter av just då

och sen vara sådär äckligt mätt ni vet? och sen fråga sig själv varför man tog den sista biten.

inte så mycket värt alls faktiskt! men jag kan inte klara av detta själv, det är sant.

jag behöver någon som gör detta med mig, även om vi inte tränar tillsammans,

så kan man peppa varandra att stå emot, och sen komma dit man vill.

men eftersom det är min kropp vi snackar om, så ska jag försöka, jag ska göra mitt bästa!

och nej, jag kommer garanterat inte sluta äta godis, eller pizza, eller sluta dricka alkohol.

men man kan faktiskt välja sina tillfällen, gottigheter på helgen är faktiskt inte bara för småbarn
utan det skulle passa mig väldigt bra också, för man ska njuta av godsaker, det förtjänar man!

jag säger bara, att skippa frukosten och sen käka massa godis i skolan, är inte så vidare smart. :)

sen skulle jag vilja säga, att vi tjejer måste bli bättre på att se hur fina vi egentligen är

utan att jämföra oss med bästakompisen, eller att bara se det vi inte tycker om.

mina vänner är de finaste tjejerna på jorden, och jag ska bli bättre på att faktiskt berätta det för dem!

edit: nu låter jag som en sån där som jag själv hatar, en sån som klagar över nått den inte behöver

men jag säger inte någonstans att jag inte är nöjd med hur jag är, utan jag vill bara må bättre. okej!

men om någon ändå skulle ta illa upp, så vill jag redan här och nu be om ursäkt. :)

nu har jag babblat klart för denna gången. inte alls min stil att skriva så här mycket. pease out!