den 20 september förra året, slutade jag i AGn efter lite mer än 10 år som gymnast där, och bytte till truppgymnastik, vilket var något av det svåraste och bästa jag kunde ha gjort i det läget. jag hade tagit ett uppehåll i gymnastiken och var påväg att sluta helt, men efter att min föredetta tränare praktiskt taget sa att jag inte fick sluta i gymnastik utan att ha prövat på trupp, så väcktes kärleken till sporten på nytt igen, och jag träffade och lärde känna en hel hög med underbara tjejer!

jag utvecklades jättesnabbt och lärde känna min kropp bättre än någonsin, jag insåg att jag hade hur mycket som helst att ge, och ett tag kändes det nästan som att jag skulle kunna göra vad som helst. den känslan, mina damer och herrar, är overderlig. känslan när man tävlar och sätter momenten som man övat så hårt på, är också helt priceless! det finns ingen bättre känsla än att stå där, på tävlingsdagen med världens bästa tjejer, och bara vara helt lycklig!

idag har det gått 3 månader sedan jag drog av ledbandet i min högerfot och fick en kraftig stukning i vänsterfoten, 13 veckor utan gymnastik. den 1 maj körde jag dubbelsalto på tumblingen lite för många gånger, jag var trött och orkade inte fullt ut, vilket resulterade i näst intill totalt handikapp. jag blev helt förstörd, först skriker man av den fruktansvärda smärtan, och när adrenalinet skjuter in, skriker man för att man inser att man inte längre kan göra det man älskar. den psykiska smärtan är nästan värre än den fysiska. 

 

jag har varit nere på botten, jag ska inte ljuga längre, jag trodde inte att jag skulle fixa det. det låter kanske löjligt för den som inte känner mig, eller den som inte själv varit med om något sånt här. men jag var verkligen inte mig själv, känner fortfarande att jag inte är den glada spralliga becca som jag var förut, men jag är på god väg! det har gått framåt, jag kan gå och springa utan större problem, visst får jag tänka på fötterna hela tiden, men om man jämför med de 3 första veckorna då jag förgäves försökte hoppa på kryckor, så är detta guld! jag har världens bästa lagkamrater som stöttar mig 24/7 och jag SKA komma tillbaka. 

jag SKA komma tillbaka!

 jag älskar er!