vet inte hur många gånger jag har varit på olycksplatsen nu, och det är minst lika jobbigt varje gång.

träffade dina föräldrar idag, första gången efter olyckan, tårarna bara sprutar på mig när jag tänker på det. men det var oerhört skönt att se att man fortfarande kan skratta efter en sån här tragedi. älskade älskade familjen. hur kan livet vara så orättvist? jag förstår inte.