Det sjukaste någonsin har hänt, du har haft inbrott! 

Som tur var var det ingen som tog något, förutom din dator. 

Nu är typ hela ditt liv i någon annans händer, alla bilder, all musik, ALLT!

 

Tur att det bara är jag som har tagit datorn, och att du snart får tillbaka den :D

Love you darling! <3 / Stina

 

igår körde jag rondat flickis på tumblingen, nästan fyra månader efter skadan, det kändes så sjukt roligt även om det är tre evigheter kvar tills jag är på samma nivå som förut (om jag ens kan komma dit igen) men nu vet jag iaf att det finns ett ljus i tunneln, även om jag inte riktigt ser det än. 

hade första träningen efter sommaruppehållet i tisdags (jaaa, träningsvärken är ett faktum!!) tillsammans med mina underbara vänner, körde lite på trampolinbanan, inte alls många saker, men det pirrade i hela kroppen ska jag säga er, saknar det så otroligt mycket! 3,5 månad har det gått nu.. 3,5 månad sen jag kunde göra det jag älskar mest i hela världen! längtar nått otroligt mycket tills jag kan stå där igen! just nu känns det väldigt långt borta, men jag ler av bara tanken på att jag en dag, kommer vara tillbaka!

nu har jag börjat jobba efter fem dagars ledighet, sex jobbdagar kvar, sen åker jag och emelie till turkiet!
måste utnyttja det fina svenska vädret nu, så att jag inte är allt för blek när vi kommer till 38 (!!!) graders värme.
ska föra över lite bilder från mobilen, så om en stund dyker det upp lite saker från ledigheten. pusspuss

nu har jag två nätter kvar att jobba (22-06) innan jag är ledig i hela FEM dagar, sen är det jobb i sju dagar till innan jag och emelie sticker till turkiet, whopwhop!

du vet precis hur jag känner för din lilla utflykt, men jag ska försöka intala mig att tiden kommer springa iväg, och att du snart är hemma igen som om ingenting har hänt! jag vet att du kommer göra succé där borta, alla kommer älska dig! lycka till med allt, du är bäst och jag vet en tjej i lilla vargön som kommer sakna dig något enormt! puss och kram!

vi ses om ett år, jag älskar dig vännen! ♥♥

blev taggad på facebook i några bilder, drömmer mig tillbaka till den bästa dagen i mitt liv!!

 

nu önskar jag alla ett stort lycka till i framtiden, går inte att bli mer stolt än vad jag redan är! jag älskar er av hela mitt hjärta! 

den 20 september förra året, slutade jag i AGn efter lite mer än 10 år som gymnast där, och bytte till truppgymnastik, vilket var något av det svåraste och bästa jag kunde ha gjort i det läget. jag hade tagit ett uppehåll i gymnastiken och var påväg att sluta helt, men efter att min föredetta tränare praktiskt taget sa att jag inte fick sluta i gymnastik utan att ha prövat på trupp, så väcktes kärleken till sporten på nytt igen, och jag träffade och lärde känna en hel hög med underbara tjejer!

jag utvecklades jättesnabbt och lärde känna min kropp bättre än någonsin, jag insåg att jag hade hur mycket som helst att ge, och ett tag kändes det nästan som att jag skulle kunna göra vad som helst. den känslan, mina damer och herrar, är overderlig. känslan när man tävlar och sätter momenten som man övat så hårt på, är också helt priceless! det finns ingen bättre känsla än att stå där, på tävlingsdagen med världens bästa tjejer, och bara vara helt lycklig!

idag har det gått 3 månader sedan jag drog av ledbandet i min högerfot och fick en kraftig stukning i vänsterfoten, 13 veckor utan gymnastik. den 1 maj körde jag dubbelsalto på tumblingen lite för många gånger, jag var trött och orkade inte fullt ut, vilket resulterade i näst intill totalt handikapp. jag blev helt förstörd, först skriker man av den fruktansvärda smärtan, och när adrenalinet skjuter in, skriker man för att man inser att man inte längre kan göra det man älskar. den psykiska smärtan är nästan värre än den fysiska. 

 

jag har varit nere på botten, jag ska inte ljuga längre, jag trodde inte att jag skulle fixa det. det låter kanske löjligt för den som inte känner mig, eller den som inte själv varit med om något sånt här. men jag var verkligen inte mig själv, känner fortfarande att jag inte är den glada spralliga becca som jag var förut, men jag är på god väg! det har gått framåt, jag kan gå och springa utan större problem, visst får jag tänka på fötterna hela tiden, men om man jämför med de 3 första veckorna då jag förgäves försökte hoppa på kryckor, så är detta guld! jag har världens bästa lagkamrater som stöttar mig 24/7 och jag SKA komma tillbaka. 

jag SKA komma tillbaka!

 jag älskar er!